Hello! Idag är det tisdag och det betyder att det ganska nyligen var helg. Den spenderades i Brighton där jag hälsade på Jenny som pluggar där. Vi vandrade på vackra gator i sol, shoppade lite grann, åt, kalasade och hade det bra helt enkelt.
Bild från söndagen då det var mindre bra väder men fortfarande vackert
Då vi alla hade sovit ut efter en partynatt gjorde jag min specialarbrunch i Jennys och hennes flatmates awesome lägenhet.
Nu lämnar jag helgen och går in på dagen det faktiskt är idag. Jag har bland annat dekorerat mina väggar med material från en gratistidning från Urban Outfitters. Det fick rummet att kännas lite större och betydligt trivsammare.
Som ni ser består mitt rum till största del av en säng. Det finns faktiskt lite golvyta och en garderob men det lyckades jag inte få med på bilden (ja jag bäddade sängen för bildens skull, det är annars något som händer mycket sällan).
Närbilder av några av konstverken.
Jag är tvungen att ta med en bild på den grymma kycklingwooken/salladen vi gjorde ikväll, så god! Tirres Thaisås är den bästa och jag har fått ta del av hemligheten. Tallriken till höger är utan koriander, alltså min.
Hoppas ni mår bra! Saknar alla fina där hemma, de spännande upplevelserna här till trots.
Ja, ni ser rätt. Jag har gjort julgodis i februari! Men jag tycker inte att Rocky Road är så juligt så det får passera som februarigodis.
Nu sitter jag med magen full av gårdagens sushi och en avokado (vilken var en av de fyra som jag köpte idag för 10 spänn och de var den godaste avokadon jag ätit på mycket länge, älskar fruktstånd) och väntar på att min kamrat ska komma hem så att vi kan ha vårt obligatoriska kvällste - och hugga i på den förhoppningsvis goda februarichokladen som ligger och väntar i kylen. Okej jag erkänner att jag har smakat en liten bit, bara för att kontrollera att den går att bjudas på.
Denna lägenhet rymmer just nu så mycket fina människor, godhet, välvilja, omtänksamhet, gemenskap och kärlek att jag känner lite för att gråta. Livet känns så lätt och okomplicerat när man får se kärlek på nära håll. Kärlek som smittar av sig. Med de orden säger jag godnatt. Och en slängkyss på det.
Denna helg har min kära vän Tirres pojkvän varit på besök. Igår lämnade jag det sovande jetlaggade paret (han är från Cananda) och begav mig ut på äventyr i Brick Lane. Där var jag inne på otaliga fantastiska second hands och marknader. I ett mystiskt kaffe- och tehus hittade jag ungdomens källa
Jag kom nöjd hem med ett fynd, dock inte te eller kaffe utan ett orange mustasch-halsband
Det invigdes redan samma kväll med Tirre och Brandon, planen var att se fotbollsmatch på en pub med Brandons vänner men vi lyckades missa både matchen och hans vänner så det blev pubhäng utan fotboll. Här är en mycket smickrande bild på mitt sällskap, babes
På bilden sitter vi på Belushi's Bar Café som ligger i vackra Covent Garden. Grym musik, ballt väggcollage, roliga människor och billig dricka. Min favoritbar hittills!
Nedan har vi ett konstverk som jag skapade efter att jag besökte London Eye (pariserhjulet på bilden) med Big Ben som bonus med min japanska vän Yoko. Like a reeeeal tourist.
Hej på er! Idag var jag och klippte mig på den alldeles nyöppnade frisersalongen som ligger ca 300 meter från lägenheten. Klippningen skulle kosta 150 spänn och jag var exalterad. Den rara brasilianaren som var den utbildade frisören kunde inte engelska men vi förstod varande genom att tjejen som också jobbade där översatte. Trodde jag. Nu ser jag ut som ett mumintroll. Närmare bestämt mumins flickvän.
Där, till höger, har ni mig.
Lite kortare luggar kan vara sjukt snyggt och jag hade gärna testat på det någon gång, men uppklippt??? VEM gör en uppklippt lugg? Det var där det brast mest med denna klippning. Jag känner mig dock inte speciellt förtvivlad, mitt hår som växer som ogräs är nog snart på en någorlunda acceptabel nivå så att jag kan fixa till uppklippningen (?) en aning. Nu ska mumintrollet och luggen sova. Godnatt!
Igår kväll utforskade vi nya marker av Londons nattliv. Vi började i Chinatown där vi hamnade på en pub med porrfilmsbelysning och värmelampor. Att sitta där på uteserveringen utan jacka gav en känsla av att sitta i en bar på en medelhavsö.
På vägen till Chinatown passerade vi Trafalgar Square som SÅ vackert på natten
Vår Medelhavsbar där det serverades god Mojito
Resten av kvällen kan sammanfattas med trevliga och en del konstiga människor från världens alla hörn, öl, dans, kissnödighet (för en gångs skull va det inte jag som höll på att kissa på mig), nattsightseeing från övre planet på en dubbeldäckare (första gången jag åkte buss här och tycker det var lite som en bergochdalbana) och spagetti.
Idag har varit en väldigt bra taigensig-dag. Jag väckte min s-j-u-sovare Tirre med brunch bestående av haoumimacka, vändstekta ägg och kaffe. Det fick henne att piggna till lite men inte tillräckligt mycket för att hänga med ut på powerwalk i vårt vackra område. Jag snörade i alla fall på mig dojorna och begav mig ut den nyanlända värmen.
När magen larmade om middag begav vi oss, bekväma som vi är, till en restaurang cirka 300 meter bort. Maten var överraskande god och kocken var en trevlig prick.
Bilder från restaurangen, som hade en sofistikerad känsla och samtidigt väldigt familjär. Lokalt är bra!
När skolan hade slutat för dagen begav jag mig till det litterära magasinet London Review Bookshop för att hitta en bok och testa deras café, som hade DN:s fina ord att leva upp till. Med min nyinhandlade bok bredvid mig fick jag in en pumpahummus på toast med en varm rissallad till. Allt var så gott, vilket var imponerande då det var lite koriander i salladen (koriander är i princip det enda jag inte gillar). Men nu kommer jag till det intressanta i den här berättelsen. Damen bredvid mig började prata med mig och efter en hel del konverserande bestämde vi träff dagen efter på the British Museum. Hon är engelskalärare på Camebridge och har undervisat i kriminologi och psykologi vilket är ett otroligt sammanträffande med vad jag är intresserad av. Genom våra gemensamma intressen och kunskaper (???) ska vi ses över en kopp te imorgon och disskutera psykologi och kriminologi. Vad har jag gett mig in på kanske ni undrar och det undrar jag med. Men det kändes som en för spännande grej för att tack nej till så nu är det bara att go for it!
Okej här tänkte jag lägga upp en bild på boken jag köpte idag men det vill inte fungera så nu blir det ingen bild. Den heter i alla fall Capital och är skriven av John Lanchester, för den intresserade.
Hej! I flera dygn har jag kämpat och slitit för att få till ett långt och detaljerat inlägg med många bilder inklusive bildtexter. Det har dock det bara varit bildtexterna som har velat fastna här, har jag försökt få in mer än en bild har det laggat sönder varje gång. Otroligt. Irriterande. Men nu har jag accepterat att det inte kommer gå att få till en bilderbok som inlägg utan det får bli kortare inlägg med en bild. Det blir väldigt svårt att välja bild när man bara får välja en men jag ska göra mitt bästa för att besegra min beslutsångest.
Jag har det i alla fall fantastiskt i detta regniga London. Regnet som nu behagar att falla mest hela tiden tog över solen som välkomnade mig de första dagarna.
Såhär ser det ut på min gata de tidiga morgnarna jag beger mig till skolan (tja, den blå himlen har bytts ut till en grå smet men det är fint ändå)
Min första vecka här har kort sagt varit över mina förväntningar. Jag tokgillar staden, människorna, gatorna, caféerna, mitt boende, de jag delar lägenheten med, affärerna, byggnaderna, träden, pubarna, ja i princip allt, skulle man kunna säga.
Då jag slutar skolan ett varje dag har jag en hel del fritid. Jag har därför börjat fantisera om att jobba på café på eftermiddagarna. Idag skrev jag färdigt mitt CV så snart kommer jag att vara ute på gatorna och sökasökasöka. En självklar kandidat är stället jag introducerades till idag, Food For Thought Vegetarian Restaurant. Där åt jag en sån himla god tomatsoppa med ostscones och stället var bara helt perfekt. Får jag jobb där kommer jag att, jag vet inte vad.
Idag är en sån där konstig dag, med ovanliga aktiviteter vid ovanliga tider som ger en nervös klump i magen. Denna klump gör mellantimmarna, timmarna mellan de konstiga tiderna, en tokig och man vet inte vad man ska göra med dem. När jag nyss var ute och hämtade min plånbok i bilen som jag glömde där igår inträffade något som bekräftade att denna dag är underlig. Det har sitt ursprung från igår när jag hängde upp tvätten och jag insåg att bara en av mina favvostumpor låg i tvättkorgen. Sporadiskt undrade jag vart den andra var. När jag nyss skulle ut till bilen hade jag lite svårt att bestämma mig för vilka skor jag skulle ta, inte av ett fåfängt syfte utan för att jag inte har några vinterskor som man bara kan klida ner i (kände att tofflor inte var det bästa alternativet i den nyfallna snön). Då kom jag att tänka på gummistövlarna som står i källaren, smidiga och praktiska. I högerskon låg den spårlöst försvunna stumpan.
Nu ska jag laga ihop någon lunch och sedan är snart dessa oroliga mellantimmar slut och jag kan ängtligen bege mig till uppkörningen. Jag ser faktiskt fram emot den, när något har byggt upp sig under en tid är det bara så skönt att slutligen bli av med det. Ikväll har jag terminens första träning att gå till och då kommer jag vara glad oavsett resultat från den kommande aktiviteten. Men siktet är att lyckas för tusan!
Igår hade jag en italiensk, romantisk ikväll med Karolina. Vi såg "Förälskad i Rom" på bio. Att beskriva en sådan film som mysig borde kännas rätt men jag vill egentligen inte kalla den särskilt mysig. Något hade den dock då den fick mig in på tankarna att flytta till Rom för ett tag för att plugga italienska. Jag hoppas att det blir mer än en dröm. För det krävs bara att man bestämmer sig! Efter filmen var vi obotligt sugna på pasta så vi uppsökte Vapiano och åt varsin utsökt pasta al dente. Jag hade inte ätit där förut men kan nu säga att stället föll mig helt i smaken!
Vi fick popcorn ur en fin påse
Denna klänning provade jag tidigare under gårdagen och jag hade köpt den rakt av om den inte hade känts för somrig för den rådande årstiden
Nu ska jag ta ut min äppelpaj som jag har stående i ugnen. Den ska jag äta med vaniljsås och en kopp rykande kaffe till en film. Perfekt plan för en burrig höstdag som denna.
God kväll kära! Under den senaste tiden har jag fått jobb som lärarvikarie och har alltså jobbat en del som lärarvikare. Jag har även suttit barnvakt en hel del. Det har med andra ord blivit mycket barn. Kul! Men intensivt. Idag ringde dock inte det dolda numret och väckte mig som det brukar göra - det blev alltså inget läraruppdrag idag. Istället har jag bakat bullar (något som jag har gått och längtat efter och var därför förberedd med jäst och massa smör). Jag har även känt in den vackra hösten. Gående bland höstfärgade löv under träden såg jag löven släppa taget om sina grenar för att sedan höra dem dimpa ner omkring mig. Jag var på så bra humör att jag hälsade på varje gamling alternativt barnvagnsdragande förälder med ett hej och ett leende. De flesta var pigga på att hälsa tillbaka, andra måste har spanat in något intressant långt där framme som de inte kunde släppa med koncentrationen.
Jag sitter här på min stol och lyssnar på Säkert! och min kropp och hjärna är ett känslomässigt virrvarr. Hon är en sådan artist som ibland, vart jag än befinner mig, framkallar en ingivelse i mig att gråta. Men det brukar stanna som en instängd ingivelse.
För några timmar sedan kom jag hem från en mysig middag hos en glittrig vän. Vi åt pyttipanna, stekta ägg och kokta rödbetor (<3). Sedan skulle hon på glitterkalas hos en människa jag inte känner och jag begav mig istället hem i mina träningskläder som jag har burit hela dagen, utan att ha tränat. Jag klämde mig ner i soffan som rymde en halvsovande mamma och pappa och knäppte utan större förhoppningar över till tvåan. Jag är skyldig tvåan en ursäkt då en magisk konsert med Säkert! var i full gång. Jag kollade till slutet och lämnades långt ifrån oberörd. Mamma var inte lika exalterad och sa att "hon sjunger ju lite falskt", men jag tycker att det är fulländat.
När vi ändå är inne på grymma och vackra brudar så måste jag nämna denna brud som jag har lyssnat mycket på idag. Är inte denna video helt fantastisk?
Idag har jag, förutom att spenderat pengar på fika och mat, hängt på Bamse på Cirkus Scott. Där har jag varit ledare på sex föreställningar nu och idag var den sista. Jag kommer att sakna det, att hänga runt i den babyblå Bamsetröjan i det stora tältet som rymmer ett väldigt speciellt liv. Det är facinerande att människorna som jobbar där, på riktigt och inte tillfälligt som jag, lever det kringflyttande livet varje dag, året runt. Något man kan säga om dem är att de verkligen har barnet kvar inom sig och det tror jag krävs för att man ska kunna jobba med cirkus. Jag har fått känna mig som ett litet barn på nytt under tiden där, något som fler skulle må bra av att få göra. Så, ut och hitta det som gör att ni känner er som barn igen. Släpp alla spärrar!
Bilder från restaurangen, som hade en sofistikerad känsla och samtidigt väldigt familjär. Lokalt är bra!
